vendelaasplund.blo.gg -

22:14:33 |

2018-06-12


VARDAGSLIVET

 
Tisdag, mitten av juni och solen skiner över Falkenberg. Dagen har flytit på fint. Mockat boxar med Värvet som bakgrundsljud, intervjun med Adam Pålsson var riktigt bra! Ridit fem hästar och varenda en av dom gav en bra känsla. Kul med dom dagarna. Dagens (veckans? årets?) guldstjärna går till Duc. Han har stått hos mig i snart två veckor och jag är mer än nöjd. Inriden, inhoppad och riden ute i alla gångarter. Det känns super. 
 
Det är lite märkligt, fortfarande, hur och när det här blev mitt jobb..? Hänger inte med i svängarna. Liksom, jag har alltid, så länge jag kan minnas älskat hästar och spenderat varje ledig sekund i ett stall. Och vips blev det ett jobb. Att endast definiera det som ett jobb är kanske fel, det är hela mitt liv, men själva grejen att jag får tillbringa mina dagar i ett utvecklande sammanhang omgiven av unghästar. Jag är enormt tacksam för allt.
 
Hur som helst. Mitt eviga dilemma kvarstår. Klättrar på väggarna så fort jag inte är i stallet. Ni vet, problemet som ständigt är aktuellt. Funderande kring om jag kommer behöva söka en universitetsutbildning, lära mig att investera i aktier eller väldigt dedikerat sätta mig in i kommande val. Helst av allt vill jag lösa problemet med fler hästar. En till. Två till. Tre till. Åtminstone en till!! Nu vill jag leta häst och skaka fram boxplatser. Liksom; kom igen livet. 
 

21:18:35 |

2018-06-11


VARDAGSLIVET

 
Livet i stallet på sin yttersta spets.
 
 
Smutsiga händer, unghästar som hoppats in och en vardag som förblir den finaste presenten jag någonsin kunnat få. En vecka som passerat och ett liv som stått på paus. Dagar som gått med en känsla av att tiden stått still. Allt är som vanligt men ändå inte. Livet som pusslas ihop. Sätta punkt för min sista inlämning. Rida in lite fler hästar. Kanske få behålla någon. Rida lite mer. Vips blev det mer jobb och inte mig emot. Hästar dygnet runt året om. 
 
Jag kan inte minnas en period under hela mitt liv där jag haft sånt flyt som nu, i exakt allt. Jag menar, bara den biten att jag aldrig har haft två hästar samtidigt som går mer än bra. Jag planerar att börja leta efter en äldre häst för tävling som kan gå som komplement till mina yngre hästar. Håller tummar och tår för att det går vägen. 
 
Hörrni; Det här, det är livets ställe. En sak som är säker.

21:03:27 |

2018-06-02


VARDAGSLIVET

 
En favorit ↑
 
 
Måndag, fjärde juni. I skrivande stund skissar jag på årskalender för ett välkänt hotells marknadsaktiviteter med en fastslagen budget. Svårt men väldigt roligt. Slutspurten av en vår fylld av nya begrepp, komplicerade kalkyler och genomarbetade analyser. Snart i mål. Ibland, dock ytterst sällan nuförtiden, kan jag önska att jag vaknar upp en dag och känner mig klar med hästarna som huvudsysslaKonsten i att orientera sig genom livet utan kompass.
 
Vardagen fortsätter att få högsta betyg. Louie är en stjärna och Duc likaså. Utöver det är det en ren lyx att få jobba tillsammans med fantastiska hästar på daglig bas. Förspänt med möjligheter redo att förvaltas efter bästa förmåga. Idag fick jag visa en av unghästarna i stallet för ägarna som var på besök, det gick jättebra trots att jag var extremt nervös innan. En helt vanlig måndag. Hästliv när det är som bäst, älskat och så löjligt självklart.
 
Det är något med det här. Sola med saltvatten i håret medan Grevlunda Grand Prix streamas i mobilen. Dricka vin en fredagskväll med sommarklackar och målade naglar medan ridsportssatsningar diskuteras hej vilt. Skratta åt att jag inte stannade kvar på kontoret i Stockholm. Tro lite på ödet. Och inbilla mig att det här kanske går vägen. Med lite tur. Aldrig tröttna. Aldrig lessna. Inte en dag. Inte en sekund. Bara rida. Rida. Rida. Rida.

Tidigare inlägg