vendelaasplund.blo.gg -

20:27:47 |

Vilda och lite olydiga


VARDAGSLIVET

 
Mina ston. Dom gör som dom vill. Dom upplevs vilda. Lite olydiga. Men det är också då det går som bäst, när jag låter dom vara som dom är och varken stör eller förändrar. Speciellt inte stör, för det är när jag har kontroll jag gör mest skada. Mina hästar är betydligt mer kompetenta när det gäller att ta beslut än mig. Och jag vill behålla dom modiga, beslutsamma och tuffa. Just därför ska jag inte besvära dom. Inte alls. Bara sitta still och fokusera på mig själv. Jag har så enkla uppgifter; Håll en stadig position, rid noggranna vägar och andas. Jag sköter mitt och försöker ge dom bra förutsättningar för att genomföra uppgiften så dom kan fokusera på att hoppa. Det är så enkelt. Fast det är det ju inte. 
 
Tänk så fortsätter sagan i samma spår. Om fem år har jag fortfarande bara ston. Som sparkar hål i väggarna och hoppar hus. Tänk om. Vilken framtid jag har att vänta. Om. 

21:33:35 |

Om det var enkelt skulle väl alla lyckas..?


VARDAGSLIVET

 
Clara fick gå på tur till havet.
 
 
Jag stökade som vanligt ner i största möjliga mån.
 
 
Clara är mer intresserad av mat än att vara med på bild. 
 
 
Fortsätter vara lite manisk med att linda is på hästarnas ben och linimenta.
 
 
Nettan var trött för första gången i hela sitt liv. 
 
 
Vi hade snöstorm i två minuter och Kulan var gladeligen ute.
 
 
Vad är det för dag idag? Är det helg eller vardag? Spelar det egentligen någon roll? Livet är snarlikt. 05:30 ringer klockan och innan 21:00 sover jag, där emellan kretsar exakt allt kring hästar. Jobba lite hårdare. Vilja lite mera. Det är det enkelt. Hoppa in i ett sammanhang där du är överlägset sämst och du lär dig mer på en vecka än under en hel livstid. Jag kan inte tänka mig en bättre skola. För jag besitter varken talang eller känsla, men jag sliter och hoppas att jag kan lära mig med tiden. Kanske kommer ett starkt driv kompensera upp för icke existerande fallenhet? Det återstår att se. Om det var enkelt skulle väl alla lyckas.

19:15:00 |

Ibland, med viss finess


VARDAGSLIVET

 
 
Överlag har veckan känts bra. Väldigt bra till och med. Clara och Nettan har skött sig super i sedvanlig ordning och jag börjar kunna rida med viss finess, ibland, långt ifrån jämnt men jag känner mig lite säkrare jämfört med föregående vecka. Och tur är väl det. Jag rider mina hästar med hjälp i stort sett varje dag och det är guld värt för dom senaste veckorna har jag börjat få in viss känsla. Tur att ingen gett upp på mig. Än.
 
I framtiden kommer jag kanske kunna känna när jag landar efter räcket om jag behöver hålla ihop för att skapa plats på sex språng fram till oxern. När jag kommer i botten på en 90 cm oxer är det okej när det ligger på 130 cm blev det svårare. Eller när jag kommer stort på ett räcke och sedan ska göra sju språng fram till en oxer på båge, när ska jag rida framåt och när ska jag hålla ihop? Behöver jag skära vägen eller ta ut bågen? Det är så svårt. Alltså, det är enkelt att bara ta sig över hindren utan plan och hoppas på turen, att göra det med någon form av plan är en hel vetenskap.
 
Enkelt va..? Jag hoppas att jag ser tillbaka på det här om några månader och skrattar åt mig själv. Skrattar åt hur jag kunde tycka det var så fruktansvärt svårt. För allt jag får lära mig, betrakta och ständigt vara en del av. Det är lärorikt på en helt ny nivå. Saker jag aldrig ägnat en tanke åt är nu självklara. Ett nytt tänk börjar ta form och jag utvecklas ständigt även om det sker i myrsteg.

Tidigare inlägg Nyare inlägg




Vendela Asplund
En liten dagbok.