vendelaasplund.blo.gg -

21:10:00 |

Till varje pris.


VARDAGSLIVET

 
 
 
En ny vecka är i rullning. Jag har extremt mycket köldskador, älskar hästar mer än någonsin och försöker dagligen knäcka koden till tajmingen och känslan i ridningen. Allt är som vanligt med andra ord. Vardagen flyter på. Det flyger inte. Än. Men det kommer. Jag är säker. Så säker jag bara kan bli. För om inte jag tror på det. Vem ska då göra det. Och hur ska det då gå. För det måste gå. Till varje pris.
 
Jag är mest nyfiken på hur det gick till, för det är ingen logik i att jag får rida så fantastiskt fina hästar. Jag vet inte vem jag ska tacka först, mest eller främst. Förutsättningar serverade på silversked att förvalta efter förmåga och ambition. Lite, mycket för bra för att vara sant men ändå verkligheten. Det är nästan som att jag måste nypa mig själv i armen varje morgon jag går ut till stallet för att morgonfodra. Och snälla väck mig aldrig. För det kommer dröja innan jag har lika talangfulla hästar igen. Om det någonsin händer. Hästars vars förmåga är långt över min egen och ändå sitter jag i sadeln. Vansinne ju. Men också, verkligheten. Det är bara knäppt. 
 
Ibland kan jag ligga sömnlös och tänka på vad jag ska göra den dagen jag blir av med mina hästar. För det kommer ju ske. Och tänka lite, vad i helvete gör jag då. Någon säger att du är inte bättre än din bästa häst. Helvete. Den tyngsta sanningen i sporten och livet. Alltså, vad gör jag då. Jag har inte den blekaste aning. För just nu lever jag mitt i en dröm. Det är så löjligt perfekt. Spräck inte bubblan. Låt mig lära och utvecklas i en evgíghet framöver. Ta inte det här ifrån mig. För allt i världen.
 

Jag vill stoppa tiden. Vara 23 år med fyra makalösa hästar.
Andas häst. Jobba med häst. Leva häst.

För resten av livet. I ett vakuum. Där sekunderna står still.

 
 





Vendela Asplund
En liten dagbok.