vendelaasplund.blo.gg -

20:06:00 |

2018-03-24


VARDAGSLIVET

 
Lördag den tjugofjärde mars tvåtusenarton. Jag har jobbat min näst sista dag i Ätran, packat ihop mina saker och förundrats över hur extremt mycket som hänt under årets ynka tre månader. Jag och Ellen (som jobbade tillsammans med mig fram tills för två veckor sedan) pratade lite luddigt om ödet och hur vi båda tror att det var meningen att vi skulle stöta på varandra här för att bli väldigt viktiga i varandras liv innan nästa dörr öppnades. Den senaste tiden har varit minst sagt intensiv på många plan och jag har upplevt livet som en cirkus av vägval och svåra beslut att fatta
 
Jag minns hur fruktansvärt orolig jag var över att flytta från Västerås till Malmö, inte på grund av avståndet på 60 mil till familj och vänner utan skräcken av att lämna hela min trygghet kring hästarna kvar i staden jag vuxit upp iIdag slogs jag av tanken att dom viktigaste personerna i mitt liv, sett ur ett hästperspektiv, är baserade i södra Sverige. Tänk vad som kan förändras och framförallt förbättras på ett år. Nu är jag snarare skräckslagen inför blotta tanken av att flytta uppåt i landet igen och lämna allt här nere bakom mig. Jag har inget självklart hästliv från barnsben men jag har på något vis trasslat mig in hos folk som nu har en stor plats i mitt liv. Jag har liksom adopterat dom som i sin tur har format mig. Fantastiska bollplank som alltid funnits där och skapat en trygghet oavsett om frågan handlat om oönskade skador på försäljningshästar eller hjärtat splittrat i tusen småbitar efter smärtsamma uppbrott. 
 
Under det kommande året hoppas jag på att kunna kliva in mer i sporten, få starta och göra tävlingar. Det var en stor aspekt i valet som landade på att ta hem Calubet igen och avböja förfrågningar om oinridna hästar samt ponnyer. För ett par månader sedan fick jag följande råd; "Ta unghästarna och gör dom så bra att du får behålla dom", lättare sagt än gjort men också det ända val jag har. Plocka fram ännu mer vilja, ta in så mycket kunskap det bara går och försöka trolla fram hästar ur varje hörn. Men det inte gått markant framåt om fem år, ska jag lägga av då? Nej, troligtvis inte. Bara att försöka vara mer kreativ och hitta lösningar på hur det här livet ska kunna utforma sig som jag vill. 

Kommentarer
Namn:
VIP?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: