vendelaasplund.blo.gg -

22:32:00 |

2018-07-19


VARDAGSLIVET

 
Problematiken i vardagen är sällan så påtaglig som när ett gigantiskt pussel av ekonomi och försäljning skall läggas. Bitarna läggs hoppfullt med en önskan om att få behålla en talangfull unghäst. Bit för bit. Även om det känns meningslöst vänder jag på varje sten. Ibland kanske det är okej att gråta. Till och med floder. Ni vet, när den hästen ska säljas och en annan bara står på bakbenen. Ni vet, när allt känns lite för hopplöst för stunden. 
 
Följande alternativ finns; 1. Vinna på lotto 2. Råna en bank (besitter ingen kunskap gällande området) 3. Invänta ett under. Spänningen är olidlig och livet likaså. "Du får en ny treåring nästa år" (en jävligt bra en också), åh, lyckan i det beskedet är givetvis stor - men då väntas också ytterligare ett år innan hästen eventuellt är startklar. Om är jag skicklig nog kan jag rida 120 när jag är 25 och i bästa fall 140 när jag är 27 år gammal. Vilket betyder att om det sker är det en evighet som väntar. Ålderskrisen som grundar sig i val, hästar och tid som skenar förbi. 
 
Jag kan bara hoppas. Och kanske dyker en lösning upp. Även om jag rider väldigt mycket olika hästar, speciellt yngre individer är det sällan jag fastnar så extremt mycket för en häst. Bara i år har jag suttit på ett femtiotal olika hästar och en endaste har blivit lika viktig för mig. Jag kan inte se vad som gör en häst bra. Jag har inget tränat öga för det. Det är bara en känsla. En stark känsla som aldrig tidigare gjort sig påmind. Allt för många känns mediokra. Men inte den här. Och det måste jag väl ta tillvara på? Till varje pris. Hitta en lösning. Skapa en lösning. 
 

Kommentarer
Namn:
VIP?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: