vendelaasplund.blo.gg -

21:29:00 |

Löshoppning för 3-åringarna


VARDAGSLIVET

 
Idag löshoppade jag 3-åringarna för första gången. Både Pika och Daylight skötte sig över förväntan och förstod snabbt vad som var på gång. Framförallt väldigt härligt att dom verkade ha riktigt roligt medan dom skuttade över dom små hindrerna! Det är även skönt att slå två flugor i en smäll och vänja dom vid både hinder och att transporteras till ridhuset i lastbilen. Vi gjorde det superenkelt, alla hinder på minimala höjder och banan var kopierad rakt av från mallen inför 3-års testet; bom på marken - 3 meter - litet hinder - 7 meter - hinder - 7,3 meter - hinder. 
 
Jag älskar verkligen att få vara med från början med varje häst, det är något alldeles speciellt varje gång och jag tröttnar aldrig på att rida in. I höst har jag hela fyra stycken att rida in. Så spännande!!! Två ston, en valack och en hingst, på gården finns det även två hingstföl som blir aktuella i framtiden. Ett antal händelserika år ligger framför mig och jag stormtrivs med det här jobbet och allt vad det innebär. Jag som lovade mig själv att aldrig leva hästliv "på riktigt", haha..

23:08:51 |

Måndagar är veckans bästa dag.


VARDAGSLIVET

 
Mockat, soppat och kliniskt rent. Bästa känslan ♥
 
 
Coolaste 3-åringen. Nästa måndag ska hon vara med på sin första "träning", så spännande!
 
 
Kaoset utanför min lägenhet, en salig blandning av täcken/hästutrustning/mina egna ridsaker. Jag är supernoga med alla former av smittorisker och har jag inte vågat ta ner mina saker till stallet än. Gullis står i "karantän" och inte får besöka stora stallet än, så jag gör alltid iordning honom i uteboxen och tar med sakerna fram och åter i en påse. 
 
 
Mitt frysna mamma-hjärta håller på att tuffa till sig nu. Gullis ägare sa; "Är det 25- minus kan han ha täcke, annars klarar han sig utan", jag som gärna täckar hästarna mitt i sommaren (och alldeles för mycket) och vill linda in dom i bomull satte livet i halsen MEN nu går ponnyn minsann utan täcken - även i storm ;-)
 
 
Älsklings-Ellen överraskade mig med universums finaste toffsar på Tintin. Åhh, så glad jag blev! Väldigt, väldigt fina och välgjorda med en liten tvist. Som tack bjöd jag på lunch och efterätt på det ♥
 
 
Gulleplutten som fick jobba hårt idag. Jag fick bokstavligen spola av både hästen och utrustningen efter träningen för allt var täckt av svett och lödder. Guldstjärna till Jocke idag. 
 
 
Tintin, vilken fantastisk häst. Han lär mig så otroligt mycket varje dag. 
 
 
Måndagar är veckans bästa dag. Nystart, träningar och min motivation är alltid på topp. Idag kunde jag sitta upp på 3-åringarna och ingen var gladare än mig. Vilken lycka! Tintin och Jocke var jättefina på träningarna även om jag fick jobba hårt för det. Tänk att det här är min vardag. Jag kan verkligen inte förstå det. Tacksamheten är oändlig. 
 
Jag älskar verkligen allt kring hästarna i vardagen. Det mysigaste som finns är att spendera tid tillsammans med hästarna. Jag skulle kunna rykta, massera, lacka hovar och borsta svansar i timmar. Det är något jag aldrig lessnar på och det får aldrig prioriteras bort i jakten på framgång. Oavsett tid i livet har det alltid varit väldigt viktigt för mig och kommer med all säkerhet alltid förbli. Jag spricker av kärlek till hästarna och livet ♥

18:35:38 |

Jag älskar när dagarna går i ett


VARDAGSLIVET

 
 
 
 
Gullis är 137 i mkh, jag ser så kort ut bredvid honom haha..?
 
Ikväll har jag en enda sak på to-do listan: Ta det lugnt och vila. Under dagen lyssnade jag på veckans avsnitt av Forni och Hamiltons podcast som var en välbehövlig käftsmäll mot mitt tankesätt och levnadssätt. Jag har en sak jag ständigt behöver påminna mig själv om; Det finns ingen prestige i att jobba ihjäl sig. Jag trivs som bäst  när dagarna går i ett, då mår jag som bäst och energin är på topp. Men jag behöver kunna ta ett steg tillbaka och varva ner när det behövs. 
 
Tintin och Jocke fick följa med ut i stormen idag. Jag försöker vara kreativ med jobbet i skogen och utnyttja varje liten plätt. Vi har det väldigt förspänt med mycket backar vilket jag älskar. Jag kan rida mycket upp och ner, galoppera framåt ordentligt, på raksträckorna flyttar jag för skänkeln och på vissa ställen kan jag jobba med bak/framdelsvändingarna i skritt. Framförallt är det superkul att 'leka' med dom i skogen. Allt för glada, starka och sunda hästar.
 
Jag ville verkligen sitta upp på 3-åringarna idag, men när vi kom ner till Åbacken (unghäststallet) var det en orkan och hästarnas var mer vilda än tama. Jag hade med vår stallskötare som hjälp, när jag gått ut med första hästen till rundkorallen och börjat longera sa han; "Du kan inte sitta upp på dom idag", jag tänkte att dom skulle lugna ner sig men när jag såg att ett träd blåst omkull fick jag ge mig och skjuta upp planerna ytterligare en dag. Suck suck.