vendelaasplund.blo.gg -

20:09:00 |

Krishantering av motivationsbrist


VARDAGSLIVET

 
Som rubriken lyder har min dag bestått av en enda sak; krishantering av motivationsbrist. Jag spenderade förmiddagen på Flyinge för att se på tävlingar, inspireras och motivera mig själv. Magnifik anläggning och proffsiga tävlingar. Jag känner mig alltid väldigt "liten" i dom sammanhangen. Okunnig och ivägen liksom. Men lite klokare blev jag nog allt. Eftermiddagen följde i samma spår men på hemmaplan. Spana på bra ridning, försöka analysera och ställa en miljon frågor. Jag är så ltacksam över att ha det förspänt med lysande möjligheter att förvalta. 
 
I slutet av oktober går det ett antal lägre klasser på Flyinge, jag hoppas på att kunna starta någon 100/110 om allt går som planerat. Det vore så himla kul! Ja, som ni förstår har jag bestämt mig för en häst som kommer fylla Calubets box medan han är på semester. När det anländer vet jag inte riktigt än, men förhoppningsvis snart. Det är faktiskt "min" första häst som är inriden, tävlad och har mycket att lära mig. En fantastisk chans med andra ord. 
 
Nu, 20:09, ska jag sova innan ögonen går i kors. Godnatt.

20:53:07 |

Livet alltså. Vilket påhitt.


VARDAGSLIVET

 
 
Åh. Idag fick jag en sån ångestsmäll. Jag planerar som sagt att söka till UnghästutbildningenFlyinge under nästa år. Vilket innebär att om jag kommer in och väljer att gå är jag 23 år när är examinerad och klar. Redan där växte ångesten. När jag sedan resonerade med mig själv att jag hinner (vadå hinner..?) rida i två år innan jag måste bestämma mig för att antingen satsa helhjärtat på hästarna eller vända blad och studera i London, då brann det i hjärnan av tankar. Onödiga och energikrävande funderingar men ändå så obehagligt relevanta. 
 
Jag behöver hitta ett knep för att lyckas vara närvarande i nuet samtidigt som en konkret framtidsplan successivt måste växa fram. Det är en knivskarp linje mellan att känna lugn och trygghet i vardagen och att känna att jag står vid stupet inför en avgrund av ovisshet. Otroligt förspänt för övertänkande, ångest och tvivel. Men det här är summan av snart tio händselserika och stormiga månader av 2017. Ett brustet hjärta mindre och tusen erfarenheter rikare. Livet alltså. 

20:42:55 |

Definitivt ingen succé


VARDAGSLIVET

 
Jag har precis landat i sängen med Forni & Hamiltons kloka ord som sällskap. Det är något speciellt över söndagkvällar. Lugnet, mysfaktorn och förberedelserna inför kommande vecka. Just idag är jag är överlycklig över att den här veckan är över. Århundradets mest påfrestande sju dagar. Aningen överdrivet men definitivt ingen succé. Hur som helst här kommer två punkter som åtminstone gjort mig stolt och glad (ruinerad?)1: Det jävla sparkontot. Heja mig. 2: Ett mail med följande inledningsfras... "Thank you for shopping with us at Gucci", tack själva och förlåt plånboken, heh. 
 
Under eftermiddagen tog jag till Kävlinge för att prova en häst. Unghingsten som stått hos mig sedan i maj är hemma hos sin ägare för ett par veckors vila. Jag hade gärna behållt honom här hemma för den dagliga dosen av mys och hästpussar, men det kändes inte schysst att ställa av honom i en träningsmiljö. Tur att jag fick chansen att gosa med honom idag. Stackarn, grundlurad på ideén av semester. Redan efter 24 timmar var jag tillbaka, hysterisk av saknad med ett dussin kramar och mängder av pussar. Jag är så tacksam över alla fantastiska hästar som förgyller min vardag. 
 
Under morgonen hade jag sällskap av min bästis i telefon. När hon säger "Vendela, det låter som att du håller på att bryta ihop helt", med en skämtsam ton, kunde jag inte låta bli att bara skratta och hålla med. På gott och ont. Jag är rätt säker på att om man 'googlar instabil person' dyker det upp en, eller flera bilder på mig. Vacklande och ostadig har jag tagit mig igenom veckan. Mer tragiskt än dramatiskt, men livet är inte så jäkla härligt hela tiden och tur är väl det. Nu hoppas jag på en utvecklande vecka och att min nya häst anländer inom kort. Godnatt ♥