vendelaasplund.blo.gg -

21:59:00 |

2018-09-12


VARDAGSLIVET

 
Inessa är prinsessan i stallet. Av mina hästar är hon yngst, tuffast och har absolut mest karaktär. Om hon hade fått välja själv hade vi bara hoppat hinder eller ätit gräs dagarna i ända. Hon hade nog gärna bossat över mig också. Om jag hade ens hälften av hennes självförtroende hade jag skattat mig själv lycklig. Det är en bestämd liten dam.
 
För min del hör det inte till det normala att jag får toppstammade unghästar skickade till mig. Den senaste delen av året bjudit på ovanligt mycket flyt och jag är noga med att förvalta den möjligheten väl varje dag. Både Duc (Diamant de Semilly-Clinton) samt Inessa (Coupe de Coeur-Landlord) är hästar som redan i unga år är begåvade atleter och deras talang sträcker sig långt över min egen förmåga. Min stora dröm i livet är att få behålla Inessa i stallet på längre sikt.  
 
När jag leder Inessa in och ut ur hagen brukar jag alltid tänka; nu håller jag framtiden i ett snöre. Håll hårt. Inte bokstavligt menat att jag är rädd för att hon springer lös. Snarare att det är ofattbart att jag får sitta i sadeln och ha ansvaret för hennes utbildning. Nyper mig själv i armen varje dag. Jag är så tacksam. Livet är för bra för att vara sant.

22:51:27 |

2018-09-10


VARDAGSLIVET

 
Jag har fixat en egen tavla för mina hästar + alla saker jag alltid glömmer av om jag inte skriver upp det.
 
 
På lördag får vi äntligen rida vid havet igen. 
 
 
Smygkik... 
 
 
Älskar hoppcentrum. 
 
 
Åh, äntligen måndag. När alarmet ringde imorse näst intill flög jag upp ur sängen och gick till stallet snarast möjligt. Obehaget från nattens valvaka var som bortblåst när jag möttes av ett stall fullt av hästar som tyckte frukost klingade bra. Att 18% väljer att röstar för vad jag väljer att definierar som vansinne skrämmer mig något enormt. Varma mular och hästpussar botade min oro inför framtiden, temporärt. Nog om valet och åter till hästbubblan.
 
Nettan förblir min stora kärlek i livet och jag tänkte försöka dela med mig mer utav hur våra dagar ser ut. Rutiner, träningar och allt där emellan. Det faller sig ganska naturligt att min stora favorit i stallet blir hästen jag med säkerhet vet att jag får behålla under en längre tid. Resterande är lycka på lånad tid och oftast för kort tid. Jag saknar fortfarande Diamant de Semilly hästen som stod hos mig tidigare i år, den hästen alltså, wow.
 
Kvick uppdatering kring planer/tankar/förhoppningar; Jag håller tummarna för att 4 åringen jag gärna vill ha bjuder på fina röntgenplåtar och kommer till mig i träning inom kort samt att Nettan kan starta i Kungsbacka nästa vecka. Inessa är anmäld till Eklunda Open 20/10 som är ett löshoppningsevenemang. Det ska bli kul! Läs mer om det här. Efter det väntas en lång vila på lösdrift innan vi tar upp träningen i början av nästa år. Jag hade gärna sett att Inessa blev 4 år istället för 3 år, det blir en seg väntan men småttingar måste få leka och leva loppan :-))

09:52:00 |

2018-09-09


VARDAGSLIVET

 
Det är söndagsmorgon och jag sitter i soffan omringad av ett duntäcke med en kaffekopp i handen skrivandes på mina framtidsdrömmar. Att åka upp till min familj en gång per månad är perfekt. Ett avbrott i vardagen och en tredagars vila för mina hästar. Det gör dom gott och mig likaså. Det får mig att inse gång på gång hur otroligt förälskad jag är i mitt liv. Kvällar med bubbel och skratt i all ära, men jag saknar mina hästar i samma sekund jag kliver utanför stallet.
 
Igår träffade jag Lisa (Hippolog på Strömsholm) för middag. En hektisk vardag och det faktum att vi numera bor 50 mil ifrån varandra skapar glapp i den förut täta i kontakten. Vi pratar alltid häst från första sekund tills vi motvilligt skiljs åt och sätter diskussionerna kring forskningsstudier om underlag och benlindor på paus. Vi är så nördiga. Vi har båda varsin 2,5 åring i stallet och bara det skapar en stark dialog om åren som komma skall. Treårstest, långa vilor och en stark längtan efter att få startsignal på hästarnas första tävlingar. Det är alltid intressant att lyssna på hur Flyingemodellen är utformad och används av eleverna. Vi strävar mot samma mål men träningen kring våra unghästar är utformade kring två helt olika system. 
 
För mig är det viktigt att aldrig stänga dörren och se blint på min egen kunskap. Jag har otroligt många i min närhet jag kan lära och inspireras av. En av mina hästägare har ridit Grand Prix. En annan har fött upp många bra hästar. Att få träna omringad av duktiga människor är lyx i överflöd. Det finns kunskap att hämta i varje hörn, hur mycket jag vill lära mig är endast upp till mig och jag älskar det. Pusselbitarna som läggs en efter en och skapar konturerna av en framtid. 
 
Reflekterar lite extra över hur tacksam jag är för mitt liv,
dricker fyra koppar kaffe och fortsätter längta hem. Snart måndag.



Vendela Asplund
En liten dagbok.