vendelaasplund.blo.gg -

22:08:00 |

En krokig väg mot en efterlängtad slutpunkt


VARDAGSLIVET

 
 
Allt är som vanligt här. Det är väldigt intensivt, lärorikt och utmanande. Det ställs höga krav på mig och jag utvecklas på daglig bas. Inget daltande. Det känns oerhört lyxigt att vardagen som jag har önskat mig under de senaste månaderna nu är min vardag. En krokig väg mot en efterlängtad slutpunkt. Definiera lyckan; Om kvällarna längtar jag till dagen därpå. Och under helgerna känns måndagarna alltid för långt bort. Jag jobbar inte. Jag bara lär mig och ler.
 
Vi har bra rutiner och dagarna flyter på mer än smidigt. Hästliv när det är som bäst. Göra stall. Släppa ut. Jobba hästar. Andas. Äta lunch. Jobba hästar. Kvällsfodra. Pussa på en gosig mule. Klippa en tilltuffsad man. Se och lära. Skratta lite. Skratta mycket. Skratta ännu mer. Känna hopplöshet. Vilja gråta lite. Framsteg. Bakslag. Precision. Noggranhet. Ställa frågor. Andas. Stressa. Håll ett flow. Anteckna. Inspireras. Spring. Stretcha. Andas igen. Typ. 
 
Kort och gott; drömliv

18:56:00 |

Början av en sommar.


VARDAGSLIVET

 
♥ ♥ ♥ 
 
 
Början av en sommar och intro av en nytt kapitel i livet. Hoppcentrum i Falkenberg som anställd av Eamon Hickey. Tretusen hjärtinfarkter senare. En tornado av frågetecken att räta ut. Men efter en vinter och en vår klarnade livet upp sig och turbulensen tonades ut. En drömtillvaro som blev en verklighet. Unghästar blev en vardag. En lycka som lite går att ta på. Anställningen som blev den finaste presenten jag någonsin kunnat få. Fredag hela veckan.
 
Calubet har givetvis följt med mig, vi håller ihop han och jag. Han har den största platsen i mitt hästhjärta och förblir den mest speciella invidid som klivit in i mitt liv. Hans ägare är väldigt viktiga för mig och jag håller hårt i dom. Nästa vecka anländer ytterligare en häst till mig, dock från en ny ägare, en valack född 2015 e. Diamant de Semilly - Clinton I. 
 
Att landa i ett sammanhang jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat placera mig i, livet förvånar mig och jag försöker hänga på. Skapa känslan av ett hem ur en jobbtillvaro. En samhörighet och en vardag som aldrig tidigare känts så självklar. Att slutligen hamna rätt liksom. Jag är så tacksam. Nu ska jag rida unghästar en hel sommar. Och en höst. En vinter. Och en vår. I all evighet. Tills nästa dörr öppnas och livet förvånar mig igen. Tack livet.
 



Vendela Asplund
En liten dagbok.